Tyst i talet - trovärdigt eller taffligt?

Ibland är det mest effektivt att säga … ingenting. Justin Trudeaus 21 sekunder långa tystnad, efter frågan vad han tycker om tillståndet i USA och Trumps agerande, var ett tydligt maktspråk. Kommer konstpausen att gå till historien?
Vi frågade retorikexperten Nina Buchaus. Länk till talet

Nina tycker samtidigt att Kanadas premiärminister gör ett bra jobb med konstpauserna när han väl börjar tala: det är retoriskt snyggt, han verkar eftertänksam och signalerar trots allt kraftfullhet.  – En lyckad konstpaus handlar om närvaro. Jag får inte stå och tänka på kvällens middag, ögonkontakt och ansiktsuttryck gör hela tricket, säger Nina Buchaus.

– Vi är inte vana vid att vara tysta, och att vara tyst samtidigt som man har förväntningar på sig är tufft. Men det coola är att man har makten i tystanden. Alla är rädda för människor som inte pratar. Det finns många fördelar med att lära sig att konstpausa när man förmedlar viktiga budskap, säljer, pratar om något invecklat, i en stressad situation eller vill bli uppfattad som intelligent. Fyra till fem konstpauser per minut och man upplevs som mer övertygande enligt en amerikans studie. 

-  Det är skillnad på tystnad i tal och i lyssnande situationer. T ex i en lyssnande situation där man vill väl, då kan man ju inte bara vara tyst. Där behövs bekräftandesignaler.
Det är bara riktigt otrevligt. I en talande situation kan det uppfattas ohyfsat om pauserna är för långa  - då uppfattas du som dryg. 

– Jag hade velat ge dig flera aktuella talare som kan behärskar konstpausen. Men tyvärr så lyser de med sin frånvaro. Om vi tittar på t ex Trump, när han väl är tyst en stund så visar han ett förfärligt ansiktsuttryck, nonchalant och arrogant, som gör att det känns som en härskarteknik. Jämför med Obama som uttryckte bonus. Så mycket bättre, säger Nina Buchaus.

– Stefan Löfven, han pausar alldeles för sällan och är då tyst i någon mikrosekund.

 

Artikeln är skriven av Mari Janson, Redaktör Klintberg Niléhn AB