Nina Buchaus

Nina Buchaus

Nina Buchaus. Nina är fil. kand. i retorik. Certifierad i NLP Master Practioner, Effective Charismatic Leadership och Group Dynamics för Michael Grinder, USA. Utbildning inom pedagogisk drama och röstutveckling SMI Stockholm. Hon har ett coachande förhållningssätt som utbildare. Ninas utbildningserfarenhet har hon skaffat på SAS Flight Academy där hon jobbade som instruktör och senare tid som utbildningskonsult.

29
september

Det finns gott om babblare. Nu snackar vi alltså inte Doddo och Diddi – utan diverse pratkvarnar som tar stort utrymme, på jobbet eller privat. Att pratmakare uppfattas som tröttsamma eller rent av irriterande är inga konstigheter, enligt retorikexperten Nina Buchaus. Likaväl som man kan irritera sig på den som bara sitter tyst.

  • – Det beror på att det blir en obalans. För att ett samtal ska vara balanserat ska alla prata lika mycket. Två personer ska prata 50 procent var, fem personer 20 procent var och så vidare. Det gäller i de flesta sociala sammanhang, säger hon.

Ett av förra årets mest omtalade nyord var mansplaining som har sitt ursprung i författaren Rebecca Solnits essä Män förklarar saker för mig. Även om ordet är nytt är fenomenet gammalt och kan också gälla kvinnor, därför används allt oftare det könsneutrala splaining.

– En splainer förklarar saker för andra, för detaljerat och för länge. Det kan dessutom röra sig om sådant som lyssnaren vet bättre, säger Nina Buchaus.

En splainer förklarar saker för andra, för detaljerat och för länge.

Splaining är en härskarteknik och kan vara både medveten och omedveten. Ta ett planeringsmöte på jobbet: Lisa har kanske ingen aning om att hon förklarar det ni redan vet eller någon kan bättre, hon är bara väldigt engagerad.

Stötta då varandra i gruppen. Bekräfta Lisas idé och gå sedan vidare, hjälp henne genom att ta över: ”Ja, vi vet vad du talar om, vi har också erfarenhet av den processen. Eller hjälp någon annan in i samtalet: ”Håller du med Karin? Du är ju experten hos oss”, säger Nina Buchaus.

En underkategori till splainern är idétjuven. Under flera minuter har du grundat för en idé när idétjuven rycker in och lägger fram i stort sett samma förslag.

– Var då snabb och ta tillbaka ägandeskapet! Säg att det är ”jätteroligt att du gillar min idé” och fortsätt sedan prata om den, säger Nina Buchaus.

Nyckeln i alla situationer är ansvar. Du har alltid ett val och sedan tar du ansvar för det, för att kliva fram eller vara tyst. Om valet är medvetet känns det oftast bättre inombords, risken minskar att du ska känna dig överkörd eller bitter.

Det finns flera strategier att välja mellan då du utsätts för pratmakare, en är att agera: kliva fram, bryta mönstret och ta över. Får du en föreläsning om svenska förskolan av bordsgrannen på middagsbjudningen kan du säga: ”Det här är min arbetsvardag, jag vet redan det här” och sedan tar du över stafettpinnen och berättar ur ditt perspektiv. Alternativt på jobbmötet: ”Nu har du förbrukat din taltid om vi alla ska hinna prata lika mycket.”

– Var beredd på att det kostar, att personen kanske blir sårad eller arg. Men stå över det, ta det inte personligt, säger Nina Buchaus.

När du agerar ska du inte inleda med att förklara eller försvara eller ta till andra förminskande signaler. Låt bli att hålla för munnen, mumla, tala med gäll röst eller undvika ögonkontakt. Använd inte ord som faktiskt, kanske och precis. Tydlighet är A och O. Tänk inte att personen som har hållit låda i evigheter borde se flackande blickar, otåliga rörelser, att ingen bekräftar. Alla uppfattar inte sådana signaler och behöver hjälp på traven.

Att avbryta är ett annat sätt att agera. Försök göra det snyggt:

– Se glad ut! Höj energinivån! Snappa upp övergångar: ”När du säger landet kommer jag att tänka på min semester …” Avbryt mitt i och vänta inte på en lucka, för det kommer aldrig bli någon, säger Nina Buchaus.

Om det känns olustigt kan du luta dig mot tanken att du tar ett demokratiskt ansvar, det är demokratiskt att fler får prata.

En annan strategi är att acceptera, gilla läget. Ibland känns det inte värt att agera, till exempel om det är infekterat mellan personer.

– Då är det bättre att luta sig tillbaka och lyssna, låtsas att man är psykolog och prataren patient. Det känns bättre för en själv om valet är medvetet, säger retorikexperten.

Du kan också välja att avgå. På en middag eller mingelfest, till exempel, när du inte behöver stå ut, när du har känslan av att vara kidnappad.

– Rikta fokus åt annat håll, vänd ryggen till och börja prata med någon annan – eller hitta på en ursäkt och gå. Det handlar om att våga, strunta i rädslan för att uppfattas som ohövlig, säger Nina Buchaus.

Man kan tänka att var och en har eget ansvar för att ta plats men det är också viktigt att man hjälps åt i gruppen. Nina Buchaus ger ett personligt exempel; hon brukar promenera tillsammans med några goda vänner varav två, inklusive hon själv, är pratglada medan två är mer av den lyssnande och inkännande karaktären:

– Risken finns att vi som är extroverta i vår kommunikation tar över men vi har styrt upp det så att alla får lika mycket taltid: Nu är det din tur och så vidare. Det fungerar jättebra!

När samtalet är balanserat behöver ingen känna att den inte har fått eller gett plats, har hunnit med att prata eller lyssna på någon. För precis som vi inte vill utsättas för pratkvarnar vill nog de flesta av oss inte vara en själva.

TÄNK PÅ ETT A NÄR DU HANTERAR SNACKSALIGA

  • Ansvar: Tänk att du alltid har ett val, välj strategi och ta sedan ansvar för valet inför dig själv.
  • Analys: Gör en mental konsekvensanalys, försök förutspå effekten av ditt handlande och vilken strategi du ska använda. Analysera även efteråt – hur gick det?
  • Agera: Kliv fram, bryt mönstret, ta över. Att avbryta är ett sätt att agera.
  • Acceptera: Gilla läget, gå in i lyssnanderollen, låt personen prata av sig. När det inte känns värt att agera eller kanske är infekterat mellan personer.
  • Avgå: När du känner dig kidnappad på exempelvis en fest: rikta fokus åt annat håll, prata med någon annan – eller ursäkta dig och gå.

    Källa: Nina Buchaus, retorikexpert. Sugen på fler retoriktips? Kolla in Nina Buchaus blogg: creviretorik.se/retorik-bloggen

AV MARIE BENGTS

 

05
september

Klarnas nya teknikchef, Philippe Vimard, blev inte långvarig på jobbet. I ett mejl till de anställda som undertecknats av vd:n Sebastian Siemiatkowski informerades personalen om att han slutat.

Artikeln har blivit väldigt läst och vi bad därför retorikern Nina Buchaus berätta om de vanligaste mejlfällorna vi gör, med utgångspunkt från Klarna-ledarens mejl.

(Nu vet vi ju inte om Philippe Vimard har fått sparken eller lämnat självmant – men tipsen gäller vid båda fallen).

“Oavsett situation lönar det sig att inleda med att sedvanligt tacka personen, så mejlet börjar i god ton. Men sen vänder det snabbt och tonen blir en helt annan. Jag får känslan av att flera författare har varit inblandade utan att synkronisera med varandra”, säger Nina Buchaus.

Uttryck dig inte i dubbla budskap

"Det är generöst att börja med att tacka honom, men fortsättningen på mejlet ger dubbla budskap. Är det kritik mot honom? Det framgår inte riktigt. Om det är det så är det inte schysst eftersom han inte kan försvara sig. Det kan tolkas som att han inte gjort allt det där som står i mejlet – inte anpassat sig, presterat 100 procent eller varit lika besatt av produkten som Sebastian".

Vem är avsändaren?

“Mejlet har undertecknats av Sebastian Siemiatkowski men det står inte “jag” någonstans och därför känns det inte trovärdigt utan mer som ett ihopklipp. Många ledare är väldigt personliga på Twitter och i poddar men när det kommer till att skicka ut mejl till personalen så blir man plötsligt superformell och anonym. Det räcker inte med att bara underteckna med sitt namn”.

Vem är mottagaren?

“Jag är nyfiken på vilka i Klarna som fått mejlet, det framgår ju inte om det är alla på företaget. Överlag när man kommunicerar internt så är det viktigt att tänka på vem man skriver till. Att bara nämna, eller rikta sig till exempelvis ledningsgruppen, är ett stort nej om man vill nå fram till alla anställda i företaget. Det ger en känsla av utanförskap”.

Piska lagom – peppa mer

“Att någon lämnar företaget är en tråkig nyhet i sig, och sedan innehåller mejlet flera värdeord som “prestera optimalt”, “inte gott nog”, “besatthet”, “diciplin” och “måste vi alla”. Man känner att piskan är framme och pepp saknas. Det är viktigt att mejlet avslutas med något positivt så att man lämnar kvar en bra känsla. Att lyfta sig och förbättra sig samt förändra bankvärlden om fem år är ju lite åt det hållet, men det krävs mer. Man kan till exempel lyfta fram något som har varit bra under den senaste tiden, något som man lyckats med. Om mejlet avslutas så som det är översatt på er sajt så kan personalen i värsta fall läsa det som ett hot – presterar inte jag 100 procent och så vidare, så får jag också gå".

Förhindra ryktesspridning

"Sådana här mejl som handlar om uppsägningar blir ofta snackisar i fikarummet. För att stilla frågehungern hos folk kan man tillägga “i nuläget kan vi inte ge mer information utan vi återkommer nästa vecka”. Man kan också meddela att personalen kan vända sig till sin avdelningschef om de undrar över något. Då gäller förstås att man har förberett dessa personer med vad de får gå ut med och inte".

Inled bra och skrik inte

"När det gäller ämnesraden är vi urusla på att vara kreativa. Den bör vara kort, tydlig och innehålla det viktigaste som mottagaren behöver veta. Hen ska vilja öppna mejlet, det ska inte kännas som ett knivhugg. Det ska vara kort och ha en schysst ton. Har man tillsatt en ersättare så kan ju ett exempel vara: “Nu siktar vi mot 2022 med ny teknikchef”.

Andra saker som generellt är bra att tänka på är att inte använda versaler, flera utropstecken eller frågetecken på rad. Det kan uppfattas som att du “skriker”.

 

Artikeln är skriven av Sara Lindmark, läs hela artikeln på Breakit

 

18
juli

Ingemar Stenmark fick ständigt frågor om varför han hade lyckats så bra i sin skidkarriär och en journalist ställde en lysande fråga om Ingemar själv trodde att han hade tur:"Jo men visst, men det tycks mig som att ju mer jag tränar, desto mer tur har en."

Du blir vad du kommunicerar. Du blir vad du tränar. Du blir ständigt betraktad och bedömd efter vad du säger och hur du säger det. Ditt uttryck är inte något statiskt, fast och bestående. Ditt uttryck är i ständig rörelse och i ständig utveckling om du är öppen för det. Här kommer flera tips på hur du kan utveckla din kommunikativa förmåga:

  • Sätt små mål med din träning. T ex: "Nästa gång jag pratar med X ska jag ha lika mycket talartid som X. Eller vice versa: "Nästa gång jag pratar med X ska jag vara lyssnande."
  • Skapa dina egna träningstillfällen, du hittar dem överallt där du hittar människor. Ta alla tillfällen. Gör det enkelt. Gör det nu!
  • Träna framför spegeln. Träna på hur du står? Vilket uttryck du har i ansiktet? Vad gör du med händerna när du pratar?
  • Träna och spela in dig själv på mobilen. Spela in korta meningar och se både uttrycket och lyssna på rösten. Vad kan du göra mer av - mindre av?
  • Hitta förebilder! Har du någon på jobbet som är en grym talare? I familjen? Kändis? Studera och kopiera!
  • Hitta inspiration i böcker, Youtube, TedTalks, Kunskapskanalen 
  • Sist men inte minst: gå en utbildning i höst!

Lycka till!

 

Skrivet av Nina Buchaus, retorikkonsult Crevi Retorik

Fler tips i min bok "Konsten att bli karismatisk - Med retorik". Nu som E-bok

27
juni

1961 lyckades J. F. Kennedy inspirera en nation med sitt 15 min. installationstal. Trumps var 17 min. Obamas 21 min. Inte undra på att Kennedys bästa talttips var: håll dig kort! Talkanalen TEDtalks har som tumregel att föreläsaren får prata om sitt ämne max 18 min. Dessa exempel är en bra grundregel för oss gällandes taltid. Vi säger ofta "Tid är pengar" eller någon är en "tidstjuv". Prat, samtal, presentationer, tal etc kan bli riktiga tidsfällor. Bli ett proffs på att förhålla dig till tiden under prat och presentationer med åtta tider: 

1) 1 minut: inledningen ska vara kort och innehållsrik. Den ska väcka intresse och tala om vad som ska sägas och varför, och vem som säger det.

2) 1 minut: lyssnarna ska förstå vad du ska prata om inom en minut.

3) 1 minut: avslutningen ska vara kort, väcka känsla och gärna kopplas till din inledning

4) 2 minuter: sammanfattningen. Säg det som är viktigast.

5) 3 minuter: om du får teknikstrul informera lyssnare: "ge mig tre min. för att ordna tekniken".

6) 7 minuter: glöm inte att i genomsnitt klarar vi av att lyssna på någon med fullt fokus i 7 min!

7) 10 minuter: håller du en längre presentation ska du var tionde minut bryta in med något exempel, anekdot, berättelse.

8) 10 minuter: om du håller en presentation eller föreläsning gå in i ditt "fokus-tillstånd" 10 minuter innan start.

Lycka till!

Skrivet av Nina Buchaus retorikkonsult, Crevi Retorik 

 

 

 

 

 

Blogg nytt

Kommentarer